Ur DN
DN GRATULERAR: Konsten kräver mod
ROLF BROBERG
Namn: Kerstin Kjellberg-Jacobsson .
Fyller: 75 år på fredag, 2/9.
Yrke: Skulptör.
Firar: Inte födelsedagen men något annat.
Familj: Maken Ivan Jacobsson, 85, barnen Cisse, Petter, Miriam, Andreas, barnbarnet Zakarias.
Bor: I Djursholm.
Motto: Göra det jag tror på och tro på det jag gör.

Nej, sin födelsedag tänker Kerstin Kjellberg-Jacobsson inte ägna någon uppmärksamhet. Däremot, dagen därpå, på lördag, kommer hon att höja ett glas. Då invigs hennes hittills till omfånget största skulptur. Den placeras i dagarna vid Johannesfredsvägen 50 i Ulvsunda. Det monumentala verket är en beställning från Arbetarebostadsfonden, som har 150-årsjubileum.
- Området kändes inspirerande med närheten till vatten, och årstidernas växlingar blir tydliga genom alla vackra gamla träd på hela udden. När jag såg platsen kom jag att tänka på en strof ur Bellmans "Fjäriln vingad":
"Se, Brunnsvikens små najader höja sina gyldne horn och de frusande kaskader sprutas över Solna torn#"Najader är flod- och källnymfer, och skulptören har försökt att fånga deras dansande vattenlekar. Skulpturen ska kännas som strömmande, flödande vatten. Den har tagit över två år att göra och är gjuten i brons hos Bergmans konstgjuteri vid Skogskyrkogården. Strax före transporten till Ulvsunda återstår att förgylla några detaljer. Invigning klockan 14, på lördag som sagt.

Kerstin Kjellberg-Jacobsson flyttade med sin familj till Djursholm för snart fyrtio år sedan. Hennes man är också skulptör, och det är en verksamhet som är utrymmeskrävande. Här på Agnevägen kunde de låta bygga var sin ateljé. Men huset, byggt 1890, måste de först renovera, det sågs av omgivningen som ett rivningsobjekt.
De flyttade från en tvåa i Vällingby. För att inte ta för mycket plats inskränkte sig frun i lägenheten till att göra medaljer, hyllningar till bland andra Raoul Wallenberg, Dag Hammarskjöld och gamle kungen Gutav VI Adolf, som var genuint konstintresserad; i samlingen finns också hennes bild av Pandoras ask och kung Midas, han som älskade guld mer än livet. Det är något som hon återkommer till, att det som glimmar numera står högre än innehållet.
- Det verkar som om det för dagens konstelever står högst på dagordningen att lära sig marknadsföring. "Syns du inte finns du inte." Det där har jag känt av.

Hon är uppvuxen i Helsingborg och Mörrum. Pappan var präst. Redan som 17-åring kom hon in på Konstfack. Där gick hon teckningslärarutbildningen, men fann att hennes håg stod till skulpturen. På Konstakademien fick hon den uppburne skulptören Bror Hjorth som lärare - i teckning.
- En underbar människa och pedagog. Han lärde mig bland annat att skilja på förenkling och stilisering. Och volym, som är så centralt inom skulpturen. Mitt självförtroende har till och från varit stukat, Hjorth ingöt i mig det mod jag har.
Det modet hade hon användning av när hon arbetade som konsult för Stockholms stad och landstinget. Flera av de konstnärliga utsmyckningarna i vår offentliga miljö bär hennes signum, senast Södersjukhuset. Hon säger att hon har varit bättre på att tala för sina konstnärskolleger än för sin egen vara.

Att flytta till Djurholm var en slump med vånda. När familjen tog sitt hus i besittning fanns det många kulturpersonligheter i trakten, snart ersatta av Midas söner och döttrar. Barnen mobbades i skolan för att de hade ärvda kläder och bodde i ett sådant skrutthus. För inte så länge sedan fick familjen en pik för att den har ett transportfordon som har sett sina bästa dar. "Är det inte dags att byta bil snart?" kommenterar de som har råd med både resa till fjällen och Alperna under samma säsong.

Med hälsan som insats och med stöd av barnen är Kerstin Kjellberg-Jacobsson inriktad på att bo kvar och verka "tills de bär mig ut med fötterna före". Det kan man förstå. Det är inte bara huset, det är den fantastiska trädgården som ger mersmak, som en hälsning från Manet.

Hennes mest beskådade verk är hyllningen till Anna Lindhagen, ett slags jättemedalj, placerad på Fjällgatan, strax nedanför Per Anders Fogelströms fönster. S-politikern Lindhagen var banerförare för Stockholms kolonilotter. Kerstin Kjellberg-Jacobssons mest förkättrade verk är bysten föreställande Helge Berglund, också han sosse, borgarråd, SL-chef, ordförande för svensk hockey. Det porträttet blev undangömt i femton år men pryder nu "Josse", Johanneshovs isstadion, alldeles vid Globen, som hon far förbi på väg till Bergmans konstgjuteri, där hon alltid blir väl mottagen, som en del av "konstfamiljen".
ROLF BROBERG
rolf.broberg@dn.se 08-738 15 01